Mina Storytellers om Flensbygden:

1 Jag var 19 år och mötte kärleken i Sparreholm, jag blev samtidigt förälskad
i detta underbara samhälle vid Båvens strand. Det var så vackert och ljuvligt i Sparrehom med omgivning.Det var Båvens strand, Sparreholms slott och de berättelser jag fick om slottets historia och de människor som hade levt och arbetat vid slottet, det var den inflyttade Stockholmaren som kom till mig och sa "Hej vem är du"? - Jaha är du sambo med journalisten som är son till Astrid Jonsson, välkommen !

Jag och Leffe bodde i Sparreholm i 4 år, vi gifte oss och döpte Niklas i Hyltinge Kyrka, den kyrkan räkanr jag som "min" kyrka.

2 I mitt dagliga verk som deltidspolitiker är politiken mitt arbete. I den politiska vardagen i Flen finns det en stark respekt för varandra och det finns en god samtalston. I politiken tycker vi olika, vill det bästa för Flen men har olika vägar dit. Diskussion och debatt pågår ständigt, det är demokratins idé. Det jag uppskattar stort att det finns värme, humor och respekt med i diskussionen, oftast.

Det klimatet tror jag är positivt för medborgare, anställda och företagare i Flen.

En devis skulle kunna vara "I Flensbygden har vi respekt för varandra, våra olika åsikter och erfarenheter är verktyg för utveckling och framtid"

Jag funderade en kort stund om det är o.k.av oppositionspolitkern att känna så?
När jag har pratat med partivänner i landet har jag förstått att ett gott samtalsklimat i kommunen är positivt. Det är mitt ansvar som politiker att driva och göra politik.
Jag har en idé och vision hur jag vill att Flensbygden ska vara att leva och bo i.

Jag vill ta tillvara på drivkraft och engagemang som finns, jag vill att varje ort ska utvecklas på sina villkor med tillfredställande kommunalservice och jag vill att det ska vara rent miljötänk på alla nivåer, medvetna satsningar på energi och uppvärmning som är förnyelsebart.Flensbygden ska vara en kommun med en levande och dialog med invånarna, utifrån demokratins principer.

3 En händelse som berörde mig i den politiska vardagen var ett budgetfullmäktige, vi hade debatterat i ca 12 timmar, det var natt och diskusionen att gått istå. Ledamot efter ledamot gick fram och upprepade sig. Då går kommunalrådet upp och utnämner sig själv fnissande till chefskonservator. Vad debatte handlade om har jag glömt, jag minns hur hela församlingen fullkomligt vred sig av skratt. Ett sånt befriande lättat skratt. Vi politiker tyckte olika och stod för det. Detta kanske inte låter seriöst, men går det att vara djupt alvarlig alltid?
- Är det inte så att det är olika saker hur vi förhåller oss till ärenden, hur vi fattar beslut och hur vi är mot varandra?

Länge leve dialogen med varandra och respekten för varandra och våra olika erfarenheter.