Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra

För några år sedan köpte jag boken;

"Det finns en särskilt plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" det är en underhållande faktabok om kvinnligt och manligt. Titeln är ett citat av Madeleine Albright, USA:s första kvinnliga utrikesminister.Liza Marklund och Lotta Snickare har skrivit boken. Det är en mycket läsvärd bok kvinnors och mäns olika världar i arbetslivet.Boken väcker känslor och får var och en av oss att förstå de skillnader som finns och hur de kan hanteras, särskilt av oss kvinnor.

Det är känt att kvinnor bekämpar varandra på olika sätt och män stöttar varandra.
I boken finns förklaringen att kvinnors utrymme i ledande ställning är så mycket mindre än männens att kvinnor behöver uppträda och komma fram genom att hacka på varandra och att kvinnor som grupp ofta inte kan acceptera att en syster tar ett steg framåt.

Ofta känner jag att jag är en olycklig kombination av att ha engagemang, vilja av stål, en del uppkäftighet i kombination av en starkt social känsla för människor i min omgivning. Det ingår i min kompass att aldrig någonsin trampa eller kränka en annan människa för egen vinnings skull, jag har tyvärr sett flera sådana exempel, det handlar om kvinnor som har en bestämd riktning på väg uppåt i karriären.
Det händer att kvinnor i de högre positionerna förutom egen kraft också "trampar" sig upp eller "lyfts upp" av män är mitt intryck.

Varför hjälps vi kvinnor inte åt mer strukturerat och målmedvetet? jag blir så besviken på systrar gång på gång.


Det som jag tycker är viktigt är vad en person uträttar, åstadkommer och bemöter sin omgivning som helhet som är viktigt. Att stå upp för det som är rätt, för den lilla människan är mycket svårare i praktiken än i teorin visar det sig rätt ofta.